Det finns få saker som smittar så snabbt på en arbetsplats som gnäll. Ett möte med dålig energi räcker. En kommentar i korridoren om något som inte är bra. Ett “det här funkar ju aldrig ändå” och plötsligt sjunker energin i hela teamet.
Missförstå mig rätt nu. Att se problem är inte fel, tvärtom. Många av de bästa ledarna, medarbetarna och teamen jag möter är extremt bra på att upptäcka det som inte fungerar.
Problemet uppstår när människor fastnar i att beskriva problemen istället för att försöka påverka dem. För där någonstans börjar något hända med både kulturen och individen.
Forskning visar att återkommande negativitet och klagande påverkar både vårt fokus och vår problemlösningsförmåga negativt. Hjärnan blir helt enkelt bättre på att hitta fel än lösningar.
Samtidigt visar forskning kring psykologisk trygghet att starka team inte undviker problem utan vågar lyfta dem och tillsammans försöker lösa dem och ibland måste vissa fighter tas.
Att blunda för dåligt ledarskap, osunda beteenden, otydliga förväntningar eller saker som påverkar människor och resultat negativt är inte mognad. Det är passivitet och modiga människor vågar säga ifrån när det verkligen spelar roll. Men samtidigt: Alla fighter är inte värda att ta.
Det är stor skillnad på att driva förändring och att konstant irritera sig på allt som inte är perfekt.
Smarta människor väljer sina strider. De lägger energi där de faktiskt kan påverka och accepterar att vissa saker aldrig kommer bli exakt som de önskar.
Ska vi summera det handlar det om detta: Människor som bara pekar på problem utan att vilja bidra till förbättring riskerar till slut att själva bli en del av problemet. De som istället kombinerar mod med ansvarstagande blir nästan alltid personer andra vill följa, lyssna på och jobba med.
Vem vill du vara?