Sista dagen på påskledigheten och jag hoppas att du inte bara “varit ledig”… utan faktiskt varit ledig. För det är lätt att lura sig själv. Du ska bara svara på några mejl, kolla läget lite, ta igen lite och vips har timmar av din återhämtning försvunnit. Plötsligt var du aldrig riktigt ledig och det är här problemet börjar.
Vi lever i en kultur där arbetade timmar ibland hyllas på fel grunder. Missförstå mig rätt, ska du bli riktigt bra på något krävs hårt arbete men det jag pratar om här är något annat. Det är när högt tempo, en full kalender och ständig tillgänglighet ses som något enbart positivt.
Forskningen är tydlig: utan återhämtning sjunker både prestation och motivation. Samma princip gäller för en elitidrottare som för dig i arbetslivet och studier från Stanford visar att produktiviteten per timme minskar kraftigt när vi jobbar mer än 50 timmar i veckan. Efter 55 timmar är den i princip obefintlig men ändå fortsätter många att trycka på.
Det paradoxala är att de som presterar bäst över tid inte bara jobbar hårt. De är också bäst på att återhämta sig och de prioriterar vila.
Work-life balance handlar inte om en perfekt uppdelning av timmar per dag, utan om rytm över tid. Perioder av fokus och prestation, följt av perioder av återhämtning. Precis som träning. Du blir inte stark under passet utan du blir stark i vilan efter och samma sak gäller jobbet.
När du är ledig på riktigt får din hjärna bearbeta och sortera. Kreativiteten ökar, stressen minskar och din energi byggs upp igen så vilan är inte ett avbrott från jobbet utan en investering i din nästa prestation. Hur din ”balans” ska vara vet du garanterat bäst själv men att jobba hårt och pusha för att utvecklas kräver också att du ibland vågar stänga av. Annars är det inte hållbart och definitivt inte produktivt över tid.
Nu gör vi oss en bra vecka.
– Michael