Det känns bra att säga ja.
Ja till ett möte. Ja till att hjälpa till. Ja till leverera nu. Ja till att att lösa det det är problem.
I stunden, där och då, får vi kanske får vi kanske till och med både uppskattning och bekräftelse. En känsla av att vara behövd sprider sig i kroppen. Skönt, mänskligt och ofta väldigt bra men inte alltid.
Utmaningen är att alla ja kommer med en kostnad.
För varje ja du säger, tackar du samtidigt nej till något annat och ofta utan att tänka på det. Tid, fokus, energi – allt är begränsat. Du vet det redan, det låter som floskler men det är sant. 100% sant.
Många tror att ett ja betyder bättre service. Att man blir mer omtyckt, mer värdefull, mer professionell men i längden händer ofta motsatsen. Dina uppgifter som du redan sagt ja till staplas, ogjorda, på varandra. Dina möten blir fler för nu måste det också bokas in avstämningsmöten också för att du inte har levererat. Alltså fler möten som ska pressar in i ditt redan pressade schema. Dina marginaler försvinner och plötsligt är det inte längre kvalitet du levererar utan nu handlar det om överlevnad. Ja, inte bokstavligen men du fattar för saker är ofta att: det kortsiktiga ja:et känns bra. Det långsiktiga priset känns sällan lika bra förrän det är för sent.
Jag märker detta beteende extra tydligt när jag arbetar med organisationer som har otydliga mål, diffusa prioriteringar och många intressenter som drar åt olika håll. Inte sällan hamnar diskussionen då initialt, med den yttersta ledningen, att de tycker att det är viktigt att vara tillgänglig och inte boka för mycket tid för eget arbete i sin kalender….
När allt verkar viktigt blir nej obekvämt. Att säga ja, utan eftertanke, blir standard och vad som förväntas. Det ”man” då inte förstått är att perspektivet måste ändras för att säga nej är inte att vara besvärlig. Det är att säga ja till det som är rätt som:
Rätt uppgifter. Rätt möten. Rätt projekt. Rätt utvecklingsmål. Rätt beslut. På kort och lång sikt. Dessutom också väldigt ofta: det som faktiskt känns rätt i magen.
De mest hållbara, trygga och professionella människorna jag möter säger inte ja till allt. De säger ja med både omtanke och fokus på målet. De säger också massor av nej med samma omtanke och med respekt både för sig själva, kollegorna, uppdraget och målet. De vet att alla ja kostar så det gäller att säga ja till rätt saker.
Hur tänker du?