Ingen som gillar fotboll har väl undgått situationen i landslaget med förbundskapten John Dahl Tomasson och landslagsledningen i den ena ringhörnan och Hugo Larsson med crew i den andra. Jag har givetvis ingen insyn i varken det ena eller andra utan denna text är 100% min tolkning av det hela och baserad på de uppgifter vi kunnat ta del av offentligt.
I grupputvecklingens värld finns det få teorier som är så användbara som IMGD-modellen (Integrated Model for Group Development) av Susan Wheelan. Den beskriver hur grupper, vare sig det handlar om arbetsgrupper på kontor eller som i det fall, ett fotbollslag, går igenom olika stadier på väg mot högre produktivitet, samverkan och effektivitet. För närvarande ser vi den här dynamiken verkligen spelas ut i det svenska fotbollslandslaget under ledning av vår nya förbundskapten, Jon Dahl Tomasson.
Med en ny ledare och en ny grupp kommer alltid förändringar och utmaningar, och landslaget befinner sig just nu i vad som kan beskrivas som fas 2 i IMGD-modellen: opposition och konflikt (kamp om kontroll). Ett tydligt exempel på detta är incidenten jag nämner ovan med Hugo Larsson, som offentligt uttryckte sitt missnöje över att inte få spela. Både han och Jon Dahl Tomasson kommenterade situationen på olika sätt i media, vilket senare ledde till att Larsson lämnade landslagssamlingen med en skada. Dock tränande han och har spelat match med sitt klubblag direkt så skadan var nog inte så allvarlig…
OK, hur får vi ihop IMGD-modellens stadier och vad som händer i det svenska landslaget?
För att förstå denna situation behöver vi titta på IMGD-modellens olika faser och vad som sker just nu:
Nivå 1: Tillhörighet och trygghet – Beroende och vikten av inkludering
När en ny ledare/förbundskapten tillträder är det naturligt att gruppen genomgår en fas där medlemmarna, spelarna i detta fall, söker trygghet och acceptans. I det här stadiet tenderar de att undvika konflikter och följa ledaren utan att ifrågasätta. Med en ny förbundskapten har landslaget förmodligen redan passerat denna fas och är nu på väg mot nästa steg.
Nivå 2: Opposition och konflikt
Det är precis här vi befinner oss nu enligt min tolkning. Återigen, jag har bara baserat detta på de uppgifter som vi alla tagit del av. Efter den initiala fasen av acceptans börjar spelarna och ledaren försöka hitta sina roller och balansera inflytande. Det är inte ovanligt att gruppen upplever konflikter när olika viljor och perspektiv kolliderar för det är precis vad en konflikt är. Varken mer eller mindre. Hugo Larssons frustration över sin bristande speltid är ett klassiskt exempel på det som kan ske i detta stadium. Spelarna börjar ifrågasätta ledarens beslut och sin egen plats i gruppen/laget, och maktkamper kan uppstå. Jon Dahl Tomassons hantering av situationen, där han också gick ut i media och kommenterade, kan ses som ett naturligt ledarsvar för att både vara tydlig med vad som gäller men att han även har koll på situationen.
Lösningen? – Att navigera genom fas 2 på ett bra sätt
Det är viktigt att förstå att konflikter som dessa är en naturlig del av gruppens utveckling. De behöver inte vara något negativt, så länge de hanteras på rätt sätt. IMGD-modellen visar att genom att ta itu med dessa konflikter öppet och konstruktivt kan gruppen gå vidare till nästa stadier av tillit och produktivitet.
Nyckeln är att göra saker som:
-
Skapa en öppen dialog: Konflikter måste hanteras genom att medlemmarna, spelare i detta fall, får uttrycka sina åsikter och känslor utan rädsla för repressalier. I stället för att ta diskussionen offentligt bör dessa samtal ske internt där både ledare och spelare kan lyssna på varandra för att förstå varandras perspektiv och känsla. Bara att styra upp en möte mellan JDT och Hugo snarast helt enkelt.
-
Tydliggöra roller och förväntningar: I detta stadium är det viktigt att både ledaren och spelarna är klara över vad som förväntas av dem. I Hugo Larssons fall skulle en tydligare kommunikation om hans roll i laget kunna minska frustration och missnöje.
-
Bygga tillit: Efter konflikten behöver laget bygga vidare på tillit och respekt. Detta kan innebära att Jon Dahl Tomasson stärker relationerna med sina spelare genom regelbundna samtal och feedback, samt att spelarna själva tar ansvar för att skapa en bättre gruppdynamik.
Stadium 3 och 4 – Vad som väntar!
Om laget framgångsrikt kan navigera genom dessa konflikter, kommer de att gå in i fas 3, där tillit och struktur byggs upp. Här skapas ett mer harmoniskt samarbete och rollerna blir tydligare. Till slut når gruppen fas 4, där fokus helt ligger på att prestera och nå resultat, vilket är det stadium alla elitidrottslag strävar efter. Givetvis gäller detsamma för andra team.
Slutsats: Konflikter är en naturlig del av utvecklingen
IMGD-modellen visar att konflikt och kamp om kontroll är en oundviklig del av gruppers utveckling. För Jon Dahl Tomasson och det svenska landslaget handlar det inte om att undvika konflikter, utan om att hantera och parera dem på ett sätt som leder till starkare samarbete och bättre prestationer. Det gäller nu och det gäller även i fas 3 och 4. Vägen framåt är att använda konflikterna som en möjlighet att bygga tillit och tydlighet, för att ta sig vidare till nästa steg och bli ett ännu mer sammansvetsat och produktivt lag som ger oss nya framgångar att jubla till på läktaren och i tv-soffan.
Framåt Sverige!
Ps. vill du skapa ett högpresterande team baserat på IMGD-modellen så har jag givetvis utbildningen för dig. Kolla in här
Vill du boka ett möte med mig gör du det här